När J kom hem igår gick jag helt crazy-woman på honom. Jag är inte van vid att vara hemma en hel dag utan att göra någonting egentligen, men när han kom hem hade jag ändå femhundra saker att prata om och skrattade lite för mycket åt lite för o-roliga saker. Jag fick lägga band på mig tillslut när jag såg Js lite oroade blick.

Det här med wellness är verkligen en grej jag gillar, den nya lilla-svarta. Det ryser i mig av välbehag när jag springer på en blogg av någon harmonisk människa som lärt sig stå emot all cred-hets och lärt sig livsnjuta. För några år sedan befann jag mig i London, i en livssituation som såg fantastisk ut på papper men som knappt fick mig att kunna andas i praktiken. Man vill gärna tro att man står pall istället för att lyssna på signaler. Och pall står man ett tag. Fram tills man inte gör det mer. Det bästa jag kunde gjort, och gjorde, i den situationen var att inte tänka ett steg längre än till mig själv och till mitt välmående. För mig var det att bryta upp och flytta hem. Inse att allt det där fantastiska inte betyder mycket om det inte känns i hjärtat.
Jag vill därför gärna tro att jag lärt mig att aldrig sätta bra jobb/rätt personer/snyggt hem i bästa läge först på kartan, när jag vet vad det kan leda till. Men ibland får man ändå påminna sig själv att unna sig. Unna och gotta sig som Mia säger. Vardagslyx liksom.
Jag börjar med tända ljus till frukosten.